Nollvision mot självmord
Aldrig har jag hört ett sånt dravel.
Varje år tar cirka 1 400 personer livet av sig i Sverige. Det är tre gånger fler än de som dör på vägarna. Men satsningarna för att förhindra självmord kommer inte i närheten av satsningarna på att bromsa trafikdöden.
Varför det är så kan man ha många funderingar kring. Men ett skäl är säkert den hjälplöshet vi känner inför en familjemedlem, arbetskamrat eller granne som blir alltmer deprimerad och kanske antyder att det bästa vore att göra slut på allt. Vad gör man? Vad kan samhället göra?……Folkhälsominister Maria Larsson (kd) tog i går ett första viktigt steg. När hon presenterade sin folkhälsoproposition ingick en nollvision för självmord:
- Ingen skall behöva ta sitt liv, förklarade hon och tillade:
- Det finns inget annat mål man kan ha.
Tydligen kan en politiker agera hjärnskrynklare och dra alla med depression över samma kam och göra det till ett samhällsproblem. Även skall socialstyrelsen sätta ännu mer press på vården om hur man på “bästa” sätt kan ta hand om människor med självmordstankar.
Att jämföra trafikrelaterade olyckor med att avsiktligt ta sitt liv är två helt skilda saker som bör tacklas därefter.
“Sen skall man inte underskatta värdet av ett öppnare samtalsklimat.
Det är nog sällan döden som lockar utan livet som känns outhärdligt.”
Näst sista meningen i artikeln visas okunskap genom att röra till det - Döden lockar för att livet känns outhärdligt
